söndag 17 december 2017
  • Twitter
  • Facebook
  • Linkedin
  • Google+
  • RSS

Folkaktier

1999 tog den dåvarande regeringen beslut om att sälja ut Telia till svenska folket. Marknadsföringen gick inte att ta miste på då en ny ”folkaktie” skulle skapas. Näringsministern var i eld och lågor och de två stora investmentbankerna som fått det gemensamma uppdraget att börsnotera vårt telefonbolag gnuggade händerna bakom hans rygg.

Med en massa formler visade de upp den rimliga noteringskursen på 85 kronor per aktie och fick ministern att känna sig som ett slipat finansess för att sedan uppvisa ett absurt självförtroende inför media. Ingen pep mer om det. Svenskarna köade redan för att inte missa detta unikt fina tillfälle, alla ville ha Telia-aktier i sin portfölj. Och så kom så till slut dagen för börsnoteringen en junidag år 2000.

Redan de första handelsminuterna skuttade aktien iväg över 90 kronor, en riktigt bra men förväntad start. Den skulle säkert stå i mer än 100 kronor per aktie snart. Senare samma dag föll den dock tillbaka ner till startkursen tillika inköpspriset för miljoner svenskar på 85 kronor per aktie, för att senare falla ner en bit till. Senare, föll den rejält. De flitigaste säljarna den första tiden var dessutom de två investmentbankerna som skapat introduktionen och satt priset.

Miljoner svenskar förlorade tillsammans enorma värden i sina portföljer och idag, efter tio års handel, har Telia-aktien ännu inte varit i närheten av sitt introduktionspris. Ingen hängs för det, näringsministern har sedan länge abdikerat och fått uppdrag med helt fel lön som proffsretoriker inom näringslivet medan de allra flesta lurade svenskar sitter kvar med sina Telia-aktier och ännu hoppas på mirakel. Vem ersätter egentligen dem för ett hysteriskt felaktigt introduktionspris?

Svaret är naturligtvis: Ingen alls! ”Såhär är det, det går upp och det går ner” försvarar sig politikerna. Viktigare saker i samhällsdebatten tar vid och så glömmer vi det. Det finns bara ett motmedel. Gör din egen analys nästa gång, ha en plan om det går fel och se till att göra saker och ting själv. Och lita aldrig på politiker som tror de förstår sig på ämnen utanför deras egentliga kompetens, som för det mesta brukar bestå i professionell rappakalja.

Dela
Publicerad i Påverkan, Politik Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Copyright @ 2017 Optionsbloggen.se. Alla rättigheter reserverade

Prenumera på nyhetsbrev

info@optionsbloggen.se