söndag 16 juni 2019
  • Twitter
  • Facebook
  • Linkedin
  • Google+
  • RSS

Om Bloggande

Tanken på att kunna skriva vad man vill och sedan kunna ge en hel värld möjlighet att ta del av det är en ganska häftig känsla. Potentialen i att kunna berätta saker och upplevelser och kanske få andra att tänka om till sin egen fördel måste vara en anledning god nog för alla människor i hela världen med möjlighet att starta en blogg. Jag för min egen del hoppas kunna dela med mig av allt jag bär med mig och allt det där som jag hittar varje dag i olika saker som kanske andra kan föra vidare till något mervärde någonstans.

Jag och min fru tillbringade förra helgen på Gotland då vi firade bröllopsdag. Gotland är för oss något alldeles speciellt och ingen sommar skulle för oss vara fulländad utan en rejäl semester på den underbara ön. Därför var det på något sätt ett helt naturligt val att åka dit även nu, mitt i vintern, för att njuta av lite enkel kvalitetstid med varandra. Någon sa till mig kritiskt att ”Visby mitt i vintern är rätt kass, vad ska ni dit att göra?” Men med facit i hand hade vi som förväntat helt rätt och vi ångrar oss inte en enda sekund. Ett Visby inbäddat i snö och klipporna vid Högklint med vintervindar och en arktisk utsikt fyller på förråden av nödvändig ork på ett sätt man väldigt sällan hittar på fastlandet. Jag tror att de som ännu inte testat Gotland och tar den enkla trippen dit på sommaren såväl som på vintern kommer hålla med oss och hitta ett magiskt ställe som bjuder på den där alldeles speciella känslan.

Men så är det, att vissa åsikter och förståsigpåare ofta har en ganska kort väg till äkta kunskap och lång väg till självkritik. Lite som politiker i brinnande debatter eller som en åskådare på läktaren i en hockeymatch. Eller likt beteendet hos vissa journalister. Alltför ofta brinner ivern i att den egna åsikten skall sättas främst och i entusiasmen inför den egna uppmärksamheten tar man snabbt död på alla möjligheter att lyssna till andra alternativ. Jag kan förstås inte påstå att jag är mycket bättre själv i en rad sammanhang, inte minst i hockeymatcher, men viljan att försöka lyssna bättre finns där. Jag tror det är en nödvändig egenskap.

Alla har ju dock den där självklara rätten till sin egen åsikt och i det moderna fenomenet bloggande har man skapat ett strålande sätt att uttrycka sig på. Möjligheten att få välja själv i att ge eller ta del av information skapar mervärde. För vem vill bli påtvingad information om något som inte intresserar, eller ännu värre påtvingas fakta om något som intresserar men inte stämmer med den egna åsikten? Om alla med den där lite för påhoppiga ivern att dela med sig istället skapade exempelvis en blogg för sina åsikter är det min uppfattning att många fler skulle lyssna. Eller läsa. Och det är väl ändå det dessa vill uppnå?

Nu skenar min alltför barnsliga fantasi iväg en aning och likt filmen Surrogates med Bruce Willis ser jag nu framför mig hur alla i hela världen slutar ses och prata med varandra helt och istället enbart uttrycker sig via bloggar. Hur skulle det bli då? Tyst och skönt eller fruktansvärt ensamt? Kanske har vi med e-post redan kommit en bit på vägen där och pratar allt mindre med varandra idag? Eller har mobiltelefonen vägt upp det? Kanske den här valmöjligheten vi pratar om gör att vi väljer vår ensamhet på ett mer tillfredställande sätt idag. Balansen med alla nya teknikaliteter och datorer har säkert skapat en tillfredställande balans i vår kommunikation och i slutändan med säkerhet gjort en stor värld otroligt mycket mindre.

Och möjligheten att påverka fantastiskt mycket större!

Dela
Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Copyright @ 2019 Optionsbloggen.se. Alla rättigheter reserverade

Prenumera på nyhetsbrev

info@optionsbloggen.se